It think that the worst part of it all wasn't losing him, it was losing me
Vet inte om jag ska skratta eller gråta för att det faktiskt är över på riktigt, över för alltid. Vet inte vad jag känner allt är bara helt upp och ned. Vardgen är helt fucked up. Han fanns i mitt liv i hela 17 månader och vi delade allt med varandra. Vi har så mycket minnen tillsammans. Önskar att jag bara kunde spola tillbaks tiden och ställa allt till rätta.. Vart jag än ser påminns jag om honom. Det är verkligen inte lätt att gå vidare men vad ska man göra? Varför ska man bry sig om någon som inte bryr sig om en själv? Det är väl bara att bita ihop och göra det bästa av situationen trots att det gör så fruktansvärt ont hela tiden. Han lovade ju att han aldrig skulle tröttna på mig.
Kommentarer
Trackback
